On verbal epistemology of the neo-Nyaya school in Indic philosophy; includes Sanskrit text, Apūrvavāda from Nyāyasiddhāntadīpa of Śaśadhara.

Enligt ett realistiskt synsätt kan ett påstående vara sant trots att det inte ens i princip är möjligt att veta att det är sant. En sanningsteoretisk antirealist kan inte godta denna möjlighet utan accepterar en eller annan version av Dummetts vetbarhetsprincip: (K) Om ett påstående är sant, så måste det i princip vara möjligt att veta att det är sant. Det kan dock förefalla rimligt, även för en antirealist, att gå̊ med på̊ att det kan finnas sanningar som ingen faktiskt (...) vet (har vetat, eller kommer att veta) är sanna. Man kan därför tänka sig att en antirealist skulle acceptera principen (K) utan att därför gå med på den till synes starkare principen: (SK) Om ett påstående är sant, så måste det faktiskt finnas någon som vet att det är sant. Ett mycket omdiskuterat argument – som ytterst går tillbaka till Alonzo Church, men som först publicerades i en uppsats av Frederic Fitch i Journal of Symbolic Logic 1963 – tycks emellertid visa att principen (K) implicerar principen (SK). Anta nämligen att (K) är sann, medan (SK) inte är det. Men om (SK) är falsk, så finns det ett påstående som är sant men som ingen faktiskt vet är sant. Anta nu att p är ett sådant påstående. Låt Kp betyda att någon vet att p är sant. Det galler alltså̊ att p är sant samtidigt som Kp inte är det. Betrakta nu påståendet (p ∧ −Kp). Enligt antagandet är detta påstående sant. Enligt (K) måste det då vara möjligt att någon vet att (p ∧ −Kp). D.v.s., det måste vara möjligt att påståendet K(p ∧ −Kp) är sant. Men i så fall är det också̊ möjligt att påståendet Kp ∧ K−Kp är sant, vilket i sin tur implicerar att det är möjligt att Kp ∧ −Kp är sant, vilket ju är absurt. Således kan inte (K) vara sann samtidigt som (SK) är falsk. Vi tycks således kunna sluta oss till att (K) implicerar (SK). I uppsatsen diskuterar jag några olika sätt att undgå̊ Church-Fitch paradoxala slutsats. Ett tillvägagångssätt är att ersätta kunskapsoperatorn med en hierarki av kunskapspredikat. Ett annat är baserat på distinktionen mellan faktisk och potentiell kunskap och ett förkastande av den vanliga modallogiska formaliseringen av principen (K). Den senare typen av lösning betraktas både från ett realistiskt och ett icke-realistiskt perspektiv. Utifrån denna analys kommer jag fram till slutsatsen att vi, vare sig vi är realister eller antirealister rörande sanning, kan sluta oroa oss för vetbarhetsparadoxen och ändå uppskatta Church-Fitchs argument. (shrink)

K.E. Løgstrups monografi om Immanuel Kants erkendelsesteoretiske hovedværk 'Kritik af den rene fornuft'. Med efterskrift af Peter Aaboe Sørensen. "De metafysiske spørgsmål bliver stående; de er givet med vor fornufts naturanlæg. Måske mere end nogen anden videnskab er metafysikken lagt i os, og dens spørgsmål er alt andet end tilfældige. Man kan lige så lidt vente, at menneskets ånd helt ville opgive metafysiske undersøgelser, som man kan vente, at vi ville indstille at trække vejret for at undgå at indånde uren (...) luft. Om bogens efterskrift m.m.: "... han [Peter Aaboe Sørensen] gør det glimrende. Vi får for eksempel at vide, at bogens hovedafsnit udkom første gang så tidligt som i 1952, i en periode, hvor de teologiske professorer i Århus bestræbte sig på at skrive små filosofi-historiske monografier til deres studerende. Aaboe gør også meget relevant rede for den biografiske baggrund for Løgstrups engagement i Kant: Som studerende havde han selv haft enorme vanskeligheder med at forstå den tyske gigant. Først i det tredje studieår lykkedes det ham ved ren stædighed og vilje at få fat. Nu ville han forstå det. Dette resultat af veloverstået kamp kom senere tiders studerende og nutidens læsere til gode i den klare og myndige præsentation af Kants tanker, som er temmelig vanskelige at gå til uden mellemled." Nils Gunder Hansen, Kristeligt Dagblad. (shrink)

Artificiell intelligens (AI) är ett ungt forskningsområde där många av de grundläggande problemen förefaller att vara av filosofisk art.1 Ämnet har sina filosofiska rötter dels i traditionen från Leibniz, Frege, Russell och Hilbert, som strävar efter att formalisera principerna för exakt tänkande, dels i den klassiska mekanismen: idén att människan är en maskin och att det mänskliga tänkandet är en mekanisk process. Som en första approximation kan vi säga att AI är det vetenskapliga studiet av hur man konstruerar och bygger (...) maskiner (datorer) som är intelligenta (eller uppvisar intelligent beteende). Det är lätt att se att denna forskning aktualiserar frågor av filosofiskt slag. Hit hör problem som rör tänkandets natur samt förhållandet mellan medvetandet och kroppen. Inom AI ses ofta datorns arbetssätt som en modell för människans kognitiva processer och man föreställer sig kanske att hjärnan är ett slags dator. Eftersom hjärnan liknas vid en dator och en dator tänks arbeta rent mekaniskt i enlighet med ett givet program (en given algoritm), så föreställer man sig att samma sak bör gälla för hjärnan. Analogin hjärna-dator leder till föreställningen att tänkande inte är något annat än en dators mekaniska manipulerande av symboler i enlighet med givna formella regler. Denna uppfattning om tänkandets natur förefaller samtidigt problematisk: mekanisk manipulation av symboler förutsätter ingen förståelse av symbolernas innebörd; genuint tänkande, å andra sidan, tycks förutsätta sådan förståelse. Ibland verkar också analogin hjärna-dator i den motsatta riktningen. Eftersom hjärnan liknas vid en dator och hjärnan har en mental dimension, så föreställer man sig kanske att samma sak måste gälla för vissa datorer: synen på hjärnan som en dator leder till tanken att det borde vara möjligt att konstruera datorer som bokstavligen tänker, känner och förnimmer. Man föreställer sig kanske att man skall kunna konstruera ett artificiellt medvetande. Vi är alla förtrogna med datorer som (i en viss mening) kan lösa förelagda uppgifter på ett intelligent sätt, men följer det därav att dessa datorer kan tänka? Inte tänker väl en schackspelande dator på schack? Hur intelligent dagens datorer än beter sig, så verkar det ändå inte rimligt att säga att de har tankar, känslor eller upplevelser. Men kan man utesluta att vi någon gång i framtiden kommer att kunna konstruera datorer som verkligen förstår, är medvetna, och tänker? Dessa frågor rymmer många begreppsliga oklarheter. Vad är intelligens, tänkande, förståelse, medvetande? Hur förhåller sig intelligens och tänkande till medvetandets fenomenella sida: upplevelser och känslor? Om vad slags ting är det meningsfullt att säga att de har intelligens, medvetande, mentala tillstånd, etc.? Är det meningsfullt att säga detta om en hjärna, en maskin, en dator? Vad menas med en maskin (dator)? Hur kan vi veta (avgöra) om ett ting har intelligens, tankar, känslor eller upplevelser? I denna uppsats avser vi att närmare belysa sambandet mellan filosofi och AI samt kritiskt granska några av AI-forskningens förutsättningar inom filosofi och logik. (shrink)

Tidslogik är en gren av logiken som handlar om temporala begrepp, satser, argument och system. Inom denna gren av logiken undersöker man t.ex. uttryck såsom "Det kommer alltid vara fallet att", "Det kommer någon gång i framtiden vara fallet att", "Det har alltid varit fallet att", "Det var någon gång i det förflutna fallet att". Logiska relationer mellan satser som innehåller temporala begrepp studeras och giltigheten hos argument som består av sådana satser analyseras. Ett multimodalt språk är ett modalt språk (...) som inkorporerar flera olika modala operatorer. En multimodal semantik är en modal semantik som innehåller flera olika s.k. tillgänglighetsrelationer som svarar mot de olika modala operatorerna. Och ett multimodalt system är ett modalt system (av teorem) som är baserat på ett multimodalt språk. Multimodal logik är en gren av modallogiken som handlar om multimodala språk, semantiska teorier och system. I den här uppsatsen visar jag hur tidslogiken kan betraktas som en del av den multimodala logiken. Jag utvecklar ett antal så kallade semantiska tablåsystem och bevisar att dessa är sunda och fullständiga i relation till deras semantik. (shrink)

Tidslogik är en gren av logiken som handlar om temporala begrepp, satser, argument och system. Inom denna gren av logiken undersöker man t.ex. uttryck såsom "Det kommer alltid vara fallet att", "Det kommer någon gång i framtiden vara fallet att", "Det har alltid varit fallet att", "Det var någon gång i det förflutna fallet att". Logiska relationer mellan satser som innehåller temporala begrepp studeras och giltigheten hos argument som består av sådana satser analyseras. I tidigare arbeten har jag diskuterat hur (...) tidslogiken kan betraktas som en form av multimodal logik. I den här uppsatsen visar jag hur tidslogiken kan beskrivas som en bimodal logik, ett slags modallogik som endast innehåller två typer av temporala operatorer. Den semantik jag använder är baserad på monotemporala ramar. En monotemporal ram är en relationell struktur som endast innehåller en primitiv tillgänglighetsrelation, nämligen relationen tidigare än / senare än. Jag utvecklar ett antal så kallade semantiska tablåsystem och bevisar att dessa är sunda och fullständiga i relation till deras semantik. (shrink)

Ben shu zhu yao cong san ge fang mian dui Zhou Dunyi li xue si xiang de mei xue te zhi jin xing jie du: yi shi gen ju qi "tai ji" guan fen xi "tai ji" zhi yuan rong mei, dong jing mei, he xie mei; er shi zai dui qi "jun zi guan" he "sheng ren guan" jin xing yan jiu de ji chu shang, zhan xian gang jian, zhong he, gao jie, sa luo, shang zhuo de jun (...) zi ren ge he yi "le" wei ben de sheng ren jing jie, shi dui chuan tong ren ge mei xue ji xian shi you chao yue de shuang chong te zheng de jin yi bu chan shi; san shi zai "xiang" yu "yi", "wen" yu "dao", "le" yun "li" de guan xi zhong fen xi "wen yi zai dao" de mei xue yi yun, cong ben ti de gao du fen xi wen dao guan xi, jiao wei jing zhun de chan shi le Zhou Dunyi "wen yi zai dao" de wen xue si xiang. (shrink)

We say that each social group is identical to its members. The group just is them; they just are the group. This view of groups as pluralities has tended to be swiftly rejected by social metaphysicians, if considered at all, mainly on the basis of two objections. First, it is argued that groups can change in membership, while pluralities cannot. Second, it is argued that different groups can have exactly the same members, while different pluralities cannot. We rebut these objections, (...) and argue that our plural view is superior to alternative reductive proposals which would identify social groups with the sets or fusions of their members. Finally we deal with some further potential challenges for the view of groups as pluralities. Thus we aim to establish it as a serious contender in the metaphysics of groups. (shrink)

Several authors have argued that socially significant places such as countries, cities and establishments are immaterial objects, despite their being spatially located. In contrast, we aim to defend a reductive materialist view of such entities, which identifies them with their physical territories or premises. Accordingly, these are all material objects; typically, aggregates of land and infrastructure. Admittedly, our terms for these entities may also sometimes be used to denote their associated groups of people. But as long as countries, cities and (...) establishments are understood as places, we submit, they are all material objects: the physical territories or premises of their associated groups. (shrink)

In this paper, I propose a new nonconceptual reading of the B-Deduction. As Hanna correctly remarks :399–415, 2011: 405), the word “cognition” has in both editions of the first Critique a wide sense, meaning nonconceptual cognition, and a narrow meaning, in Kant’s own words “an objective perception”. To be sure, Kant assumes the first meaning to account for why the Deduction is unavoidable. And if we take this meaning as a premise of the B-Deduction, then there is a gap in (...) the argument since the categories are certainly not conditions for non-conceptual cognition. Still, I believe it is not this wide meaning but rather the narrow one that figures in any premise of the B-Deduction. Thus, in the reading that I am proposing, categories are not conditions for representing something, or even conditions for representing something objectively. Instead, they are conditions for the recognition that what we represent through the senses exists mind-independently. In the first step of the B-Deduction, this cognition in the narrow sense takes the form of the propositional thinking that the nonconceptually represented object of the sensible intuition exists objectively. In contrast, in the second step of the B-Deduction, this cognition in the narrow sense takes the form of the apprehension of what our human senses represent nonconceptually as existing objectively. (shrink)

Sibajiban Bhattacharyya, Indian philosopher; contributed articles.

Tesis doctoral presentada en el departament de Lògica Història i Filosofia de la Ciencia de la Universitat de Barcelona per optar al títol de Doctor en Filosofia.

In the recent literature on contextualism and relativism, one often finds disputes as to which kind of consideration would be relevant for positing a feature of a context as a parameter in the ‘‘circumstance of evaluation’: via the presence of an operator in the language which shifts that feature (Stanley) or by being a feature of a context with respect to which the truth of ‘‘propositions’’ expressed in the context is relative (McFarlane). This kind of dispute arises from two different (...) independent roles that elements in ‘‘circumstances of evaluation’’ are sometimes assumed to have. I distinguish indices from points of evaluation, and motivate its significance in the debate. (shrink)

Resumo: O presente artigo analisa a composição étnico-racial dos programas de pós-graduação brasileiros da área de filosofia. O propósito é identificar as características gerais da área e analisar os dados disponíveis sobre as declarações de cor/raça em seus mestrados e doutorados. Espera-se que essas análises sejam úteis para a discussão e proposição de ações afirmativas em tais programas. O resultado obtido evidenciou que negros estão largamente sub-representados na pós-graduação em filosofia. Com efeito, a área é atualmente entre as humanidades a (...) de maior concentração de estudantes declarados brancos. Isto posto, o estudo especula possíveis causas e consequências dessa situação, procurando encontrar caminhos para o enfrentamento efetivo do racismo acadêmico. Palavras-chave: Desigualdades Raciais; Perfil Discente; Racismo Acadêmico. Black People in Philosophy Graduate Programs in Brazil Abstract: The present paper analyzes the ethnic-racial composition of Brazilian graduate programs in the field of philosophy. Its purpose is to identify the general characteristics of the field, and to analyze the available data on color/race in its master’s and doctoral programs. It is hoped that these analyzes will be useful for the discussion and proposition of affirmative actions in such programs. The result obtained showed that blacks are largely underrepresented in Brazilian philosophy graduate schools. Indeed, the field is currently the one with the highest concentration of students declared to be white among all the human sciences in Brazil. With that being said, the study speculates on possible causes and consequences of that situation, seeking to find ways to effectively confront academic racism. Keywords: Racial Inequalities; Student Profile; Academic Racism. Schwarze Menschen an Graduiertenprogrammen für Philosophie in Brasilien Zusammenfassung: Der vorliegende Beitrag analysiert die ethnisch-rassische Zusammensetzung brasilianischer Graduiertenprogramme im Bereich Philosophie. Sein Zweck ist es, die allgemeinen Merkmale des Fachgebiets zu identifizieren und die verfügbaren Daten zu Farbe/Rasse in seinen Master- und Doktoratsprogrammen zu analysieren. Es ist zu hoffen, dass diese Analysen für die Diskussion und den Vorschlag von Maßnahmen positiver Diskriminierung in solchen Programmen nützlich sein werden. Das hier erreichte Ergebnis zeigte, dass Schwarze in den brasilianischen Graduiertenkollegs stark unterrepräsentiert sind. In der Tat ist das Fachgebiet derzeit dasjenige unter allen Humanwissenschaften in Brasilien mit der höchsten Konzentration von Studenten, die als weiß deklariert werden. Vor diesem Hintergrund spekuliert diese Studie über mögliche Ursachen und Folgen dieser Situation und versucht, Wege zu finden, um akademischem Rassismus wirksam entgegenzutreten. Schlüsselwörter: Rassenungleichheiten; Studierendenprofil; Akademischer Rassismus. Data de registro: 16/06/2022 Data de aceite: 26/10/2022. (shrink)

The idea that what we perceive are tropes is anything but new. In fact, it was one of the reasons why the ontology of tropes was postulated in the first place. Still, the claim that we perceive tropes is invariably and purely based on pre-philosophical intuitions or, indirectly, either as a supporting argument for the advantages of content view when compared to the relational view of experience, or as a supporting argument in favor of the irreducible subjective character of experience. (...) In this paper, I take the content view for granted and argue in favor of what is herein referred to as the trope-content view of experience. My defense is a case of inference to the best explanation. The trope-content view can meet all reasonable desiderata on the experience and its content without assuming gaps or making the ad hoc assumption that there are different layers of content, or so shall I argue. (shrink)

What are things like the Supreme Court? Gabriel Uzquiano has defended that they are groups, entities which are somehow composed of members (at certain times) but which, unlike sets (or pluralities), allow for fluctuation in membership. The main alternative holds that 'the Supreme Court' refers (at any time) to the set (or plurality) of their members (at the time). Uzquiano motivates his view by posing a metaphysical puzzle for this reductive alternative. I argue that a parallel reasoning would also find (...) a corresponding 'puzzle' in the case of singular terms like 'The Chief Supreme Court Justice'. (shrink)

According to Jackson, Pettit & Smith , “restricted particularism” is not affected by their supervenience-based consideration against particularism but, they claim, suffer from a different difficulty, roughly that it would violate the platitude about moral argument that, in debating controversial moral issues, a central role is played by various similarity claims. I present a defense of “restricted particularism” from this objection, which accommodates the platitudinous character of the claim that ordinary participants in conversations concerning the evaluative are committed to descriptive (...) similarities and differences being relevant in the way described by Jackson, Pettit and Smith, to moral similarities and differences. My defense exploits a presuppositional component congenial to response-dependent proposals such as Lewis’s. (shrink)

Response to Max Kölbel: "A Criterion for Objectivity", Theoria. Revista de Teoría, Historia y Fundamentos de la Ciencia: Volume > 15 > Issue: 2.

According to relativism, these appearances of faultless disagreement are to be endorsed. According to moderate relativism, this can be done within the general Kaplan-Lewis-Stalnaker two-dimensional framework, in which the basic semantic notion is that of a sentence s being true at a context c at the index i: it may in effect be the case that s is true at c but false at c∗. According to indexical relativism, this is so in virtue of the content of sentence s at (...) c being different from that of s at c∗. (shrink)

On the fundamentals of Hindu philosophy and doctrines.

On the propagation and preaching in Islam against evil deeds and on the process of accountability in Islam.

This book explores the many facets of naturalism in social philosophy, investigating the consequences of concepts such as "second nature" and "forms of life" analyse the ways in which social action, gender, work and morality and embodied and surveys the conceptions of nature at play in social criticism.